Den finns inget sexigare än unga pappor! Dör halvt varje gång jag möter på en ung pappa med vagn och liten söt bebis i. Det är ju så hett! Det måste vara en tjejgrej, har många vänner som känner likadant. Tror inte det är samma sak med killar som möter unga mammor..  

Är lite sugen själv på att ha barn. Skulle aldrig skaffa det nu dock, för det första skulle min pojkvän bli galen och för det andra har jag varken tid eller pengar. Jag får helt enkelt nöja mig med min lilla vovvsing! Hon är som min lilla bebis, vet att man inte får behandla hundar som "ens barn" men hon är ju så gosig!

Har ännu inte bakat haha, funderar på att kanske börja nu. Var flera månader sedan jag åt någonting onyttigt! Smulpaj, muffins eller bullar? Hm..

Livet är bra orättvist ibland, tänk att ha en sådan kropp

Buhu.. man borde inte ens se på dessa foton, ÅNGEST!

PROVET AVKLARAT! SATAN vad skönt!! Älskar känslan man får efter ett prov (det vill säga om det kändes som om provet gick bra). Man har pluggat halvt ihjäl sig och sen efter provet är det som om en stor tyngd har lyfts från ens rygg.

På fredag är det aktivitetsdag, AWESOME! Vill in till stan och shoppa men borde inte.. Har redan beställt fyra klänningar på nätet denna vecka, känns inte bra. Det är så lätt att "råka" klicka hem liksom.. måste skärpa mig om jag ska ha råd att resa utomlands i sommar!

Funderar på att baka något.. I'll do it!

Godmorgon!
Idag är det exakt 44 dagar kvar tills studenten! Längtar enormt mycket! Samtidigt börjar jag få lite ångest, vafan ska jag göra efter studenten?! Har fortfarande inte lyckats fixa ett sommarjobb (har sökt typ femtio, har fått NOLL svar, lyckat) vilket jag måste ha eftersom jag i juni måste börja betala för att bo hemma. Enligt mamma är det för att göra det lättare för mig när jag senare flyttar hemifrån och måste börja betala på riktigt. Men jag vill inte! Men that's life. Känns inte rätt att hon ska slita med jobbet samtidigt som jag ligger hemma och degar. Jag är trots allt arton år..snart nitton.

Ska fixa mig nu inför skolan! Har ett stort prov nu första lektion, wish me luck!

För en vecka sedan tog en ung flicka livet av sig. Personligen kände jag henne inte, men mött på henne har jag gjort. Fastän jag inte kände henne gick allting så djupt in i mig. Jag var förkrossad den kvällen. Hur kunde någon så ung ta sitt liv? Hon var så vacker och hade så många mer år kvar att leva. Tydligen kämpade hon mot anorexia och hade för höga förväntningar på sig själv. Hon hade även väldigt få vänner och var ofta ensam om dagarna i skolan. Vi måste göra någonting för att förhindra att detta händer.

Mina tankar går till dig, Linda och till din familj.
Jag kände dig inte men önskar att jag hade fått lära känna dig.

Jag vet hur det känns att förlora någon. Min pappa gick bort i cancer när jag var elva år. Den dagen glömmer jag aldrig, det är som en film som ständigt spelas upp i mitt huvud. Du är så otroligt saknad pappa, varje dag, hela tiden.

Har haft så svårt att säga "pappa" eller att överhuvudtaget skriva det. Det är som en kniv i hjärtat varje gång jag uttalar ordet. Varför vet jag inte. Fick ju så många fina stunder med honom, men de var alldeles för få. Såg fram emot ett liv med honom. När jag var liten trodde jag alltid att båda mina föräldrar alltid skulle finnas där för mig. Det var som om dem var odödliga. Jag hade fel. Vet inte vad jag hade gjort utan min underbara mamma och fantastiska syster, dem räddade mitt liv.